Bloggande tas upp i Arbetsdomstolen

Jag blir så irriterad över den våg av omyndighetsförklarande av oss vuxna, som blåser överrallt. Det är FRA och myndighetskontroll, det är registrering av anställda och ifrågesättande av ens kompetens, det är maktmissbruk i integritet som sprider sig värre än datorviruset.

De flesta vuxna har arbetsmoral, vet hur man spenderar sin tid, vet hur man följer de oskrivna regler i att arbeta under ansvar.

Det finns ett sorts nedvärderande synsätt att vi som bloggar är oansvarliga tölpar utan minsta arbetsansvar och vi ska synas och registreras och kontrolleras som vi vore nån djäkla “censur” i nån bur.

Naturligtvis finns de som missbrukar sitt bloggandet, men majoriten gör det inte.

En bloggare skapar ett inlägget färdigt i huvudet innan han/hon skriver, i klarspråk till dessa som inte förstår bloggandets inre hemlighet i hur ett blogginlägg skapas, de tar TID från sitt arbete i och med de TÄNKTE.

Tankeregistrering blir nästa lag som ska drivas igenom allt för att ännu mera hålla koll på sina anställda så de inte tänker för mycket. Att tänka är farligt, för tänkandet visar att du finns. Att tänka fula saker så som rättvisetänkandet, ifrågasättande , är fruktansvärd farligt. Har man en tölp till chef, arbetsledare, myndighetsutövare etc är fruktansvärd farligt. Hemsk tanke, dessa chefer måste tvingas sig till självinstinkt. Det vore förskräckligt.

Sen finns farlighet nr 2. Ifrågasättande av idiotiska regler som skrivs är ännu farligare för dem som vill bura in alla tänkande varelser i en bur. Med andra ord, inom snar framtid så kommer alla tänkande varelser att bli av med sitt jobb?

Framtidens Zoo blir inburade tänkande varelser som bli det senaste trendiga attraktion för de robotar som kontrollerar samhället, arbetsplatser, hemmet och världen.

Jag blir så irriterad på dumheter…..

Jag reagerade en del på det du skrev angående fikaraster och social samvaro på kontoret.

Jag har själv lidit av att sitta med på fikarasterna då jag hade en chef som satt med och kontrollerade allt man sade och gjorde.

Att sitta och fika med arbetskamraterna var en pina för mig då jag blev nervös av chefens närvaro. Det slutade med att jag upplevde fikarasterna som en tortyr där man skulle låtsas skratta och trivas.

Man ska inte utgå från att alla anställda är sociala genier och att alla gillar att fika.

Det är i hög grad en svensk företeelse som verkar vara mycket viktig. Om man inte är med och fika uppfattas man som dryg eller som någon som bidrar med dålig stämning.

Detta tycker jag är inskränkt och som sagt en pina för alla som exempelvis har en annan kultur eller råkar vara introvert.

Det är därför jag gärna surfar istället för att fika eller annat tidsfördriv. Men det krävs mycket förståelse av en arbetsgivare för att inte döma mig negativt.

Även jag störde mig på den sociala kaffepausen. Jag är visserligen en väldigt social människa – men på jobbet är jag för att jobba – inte för att fika eller tillfredsställa eget eller andras sociala behov – tvärtom anser jag att hela iden med att vi absolut skall mysa på jobbet är oprofessionell.

Huruvida det är rimligt att den bloggande kvinnan förlorat jobbet tycker inte jag det går att säga så mycket om ännu. Om hon bloggat i sina pauser, då är allt gott och väl – men om hon bloggat på arbetstid blir det naturligtvis en helt annan sak.

Jag tycker man borde diskutera vidare angående det där med fikaraster och det sociala tvånget som jag kallar det. Välkomna till min blogg för att läsa lite om mitt perspektiv som utlänning.